Frida Ramstedt

Utbildad civilekonom med inriktning mot marknadsföring och har jobbat i reklambranschen i många år (bla på Forsman & Bodenfors) innan jag sade upp mig för att satsa heltid som inredare och influencer.

Gör idag (sysselsättning): Influencer, författare och projektledare för ny kunskapssatsning för sveriges belysningsföretag.
Gör på fritiden: Fotar ungdomsfotboll för två föreningar.
Favorit på julbordet: Köttbullar och rödbetssallad!

Fotograf: Anna Roström

Du har grundat “Trendenser” som är Nordens största ämnesblogg om inredning med 199 000 följare på Instagram och 100 000 följare på Pinterest. Berätta gärna hur idén växte fram samt hur du gjorde för att ta idén till ett bolag?

“Jag startade den när jag läste sista året på civilekonomprogrammet och skulle välja uppsatsämne. Jag var på ett utbytesår vid UNB i Kanada där jag pluggade international marketing och ville skriva om IKEA’s internationella marknadsföringsstrategi men insåg att jag inte hade något på mitt CV som kunde styrka att jag var ”lite mer” inredningsintresserad än andra ekonomistudenter som konkurrerade om samma platser. Så jag startade en ämnesblogg och tänkte att som minst kommer jag i alla fall att lära mig mer om branschen. Det ena ledde till det andra, jag fick åka till Kina och skriva om IKEA’s lansering av ett nytt varuhus i Peking och passade samtidigt på att gå ut med mitt namn (hade till en början hållit mig ganska anonym) och det ledde till min första anställningsintervju och ett jobb i Göteborg.

Arbetade sedan på reklambyrå och jobbade med IKEA som kund under ett par år. Innan sociala medier hade blivit så stort att man kunde tjäna annonspengar på det och jag plötsligt var tvungen att välja antingen eller.

Mitt företagande fick på så vis en flygande start, för jag kunde se en tydlig efterfrågan innan jag startade bolaget. Det var 2011 och sen dess har ju intresset för både inredning och sociala medier ökat lavinartat och i år firar min blogg 20 års jubileum och mitt aktiebolag har precis blivit tonåring.”

Berätta gärna om tre avgörande händelser i ditt entreprenörskap.

Att jag fick tjänstledigt för att prova. Tjänstledigheten från Forsman & Bodenfors var helt avgörande. Det gav mig möjlighet att testa företagandet utan att behöva kasta mig ut helt. Att kunna lämna något jag trivdes väldigt bra med men ändå känna att jag hade en trygg väg tillbaka, gjorde steget möjligt.

Att jag vågade ta en större lokal. Ganska tidigt fick jag möjlighet att ta över en fotostudio på 200 kvadratmeter till en bra hyra. Det gav både större kapacitet och en mental spark i baken. Utan den satsningen hade jag kanske fastnat i att producera allt hemifrån och bygga verksamheten kring mig själv. Det går såklart också, men är både mer sårbart och svårare att skala.

Att jag investerade i det analoga – böckerna. Att ge ut böcker kan låta som en motsats till att jobba digitalt, men det blev en strategiskt viktig satsning. Böckerna har sålts i 29 länder och har gjort att jag når långt utanför sociala medier. De har också gjort att jag kunnat bygga en affär som inte handlar om att sälja mig själv eller min livsstil – jag säljer kunskap, metodik och problemlösning. Det har varit avgörande för min långsiktighet i en tid där mycket av relevansen styrs av kortlivade trender och sociala mediers logik.

Varför tror du att fler män än kvinnor startar bolag? Har det exempelvis alltid varit självklart för dig att satsa som entreprenör, eller vad fick dig att bli en av de kvinnor som startat bolag?

“Många män får tidigt höra att entreprenörskap är ett naturligt nästa steg medan kvinnor i större utsträckning verkar socialiseras in i trygghet och förväntas vara mer riskmedvetna.

Jag upplever också att många män får mer informella möjligheter: nätverk, mentorer och dörröppnare som de kanske inte ens reflekterar över.

Jag har aldrig sett det som en begränsning att jag är kvinna, alltså utifrån tanken att starta eget, men så jobbar jag ju i en kvinnodominerad bransch så det är ju ganska vanligt att man möter andra kvinnor som är i samma sits.”

“Däremot märker jag att män har en annan approach än branschkollegor som är kvinnor. De hör gärna av sig med meddelanden av typen; “Jag har köpt ett nytt bolag och har lite frågor till dig som är kvinna i branschen om hur jag ska tänka rent strategiskt med vårt företagskonto för att få det att växa/med mitt bolag för att nå din målgrupp/med min affärsidé för att tjäna pengar får jag ringa dig och snacka lite.”

Och ja, det kan man ju ställa upp på någon gång sådär men när de förväntar sig gratis konsultarbete mot att jag jobbar med något som är ”kul” så tröttnar man till slut på att det aldrig leder till betalda timmar av rådgivning.

Jag har svårt att tro att jag skulle kunna ringa en man och ha motsvarande förväntningar “Du Martin, du jobbar ju med aktier och värdepapper, kan inte jag få ringa dig imorgon för att få hjälp med min placeringsstrategi för min pension?” eller “Jag har sett på Linkedin att du är en duktig läkare, kan jag ringa dig och få lite råd om hur jag ska medicinera xxx…” sånt gör man ju inte mot en man, eller i en annan bransch. Men som kvinna finns det ofta en naturlig förväntan att man ska vilja hjälpa till. Gratis. För att det man jobbar med är kul.“

Är det någon särskild kvinna som du vill lyfta fram som du tycker är en inspiration, förebild eller gör skillnad för ett mer jämlikt näringsliv?

“Det finns ju många drivna företagare som är fina förebilder, men den person som gjort enskilt störst skillnad för mig i de här frågorna är faktiskt min lågstadielärare Margareta Ekesryd i Holmsund. Hon var engagerad i ett nationellt jämställdhetsprojekt där vi tjejer redan från 1:a – 3:e klass drillades i att ta mer plats, ifrågasätta normer och fick träna rent praktiskt på att mod inte handlar om att aldrig vara nervös utan att göra saker ändå.

Det är klart att det är viktigt med framgångsrika förebilder i näringslivet också, men jag tror vi måste börja mycket tidigare och att skolmiljön har en superviktig roll. Lärarna måste få både tid och resurser för att jobba med den här typen av frågor om vi vill göra skillnad över tid. Särskilt nu när barnen växer upp i ett helt annat, mycket tuffare samhälle än vi själva gjorde. De behöver inte bara lära sig teoretiska ämnen, de måste få en mental rustning också som kan hjälpa dem när de ställs inför helt nya utmaningar än dem vår generation har brottats med.“

Har du upplevt några hinder kopplade till att vara kvinna i ditt företagande?

“Det är väl främst det där med hur man bemöts av vissa (obs absolut inte alla) män, men också det här med att parera sin graviditet, föräldraledighet och VAB.

Vi är väldigt jämställda hemma men det hjälper ju inte när samhällets normer och förväntningar ser ut som de gör. Eller som influenser, att Instagram, TikTok och algoritmerna kräver att man är konstant aktuell, uppdaterar med nytt innehåll och postar jämn ström av likvärdigt material varje dag, flera gånger om dagen.

Minskar man sin aktivitet under de senaste 90 dagarna blir man mindre synlig. Och det funkar ju rent praktiskt bättre för en man som inte måste vara höggravid, föda barn, eventuellt amma eller som inte har sina hormoner all over the place under PMS, graviditet eller klimakteriet.“

Vad tror du behövs för att minska ojämlikheten mellan kvinnligt och manligt företagande?

“Om jag hade haft svaret på det hade jag blivit politiker istället. Jag vet ärligt talat inte. Det är ju ett större problem än att det bara handlar om företagandet.“

Om du skulle få skicka med en uppmaning till en person, organisation eller liknande som du tror skulle kunna göra skillnad för kvinnor inom näringslivet, vad och till vem skulle det vara?

“Kvinnor verkar oftare hamna i ett moment 22 som småföretagare. Man måste anställa för att kunna växa, men kostnaden och risken för de första anställningarna är idag så höga att det steget nästan blir omöjligt.

För kvinnor sammanfaller ju den perioden påfallande ofta med familjebildning. Om man just då befinner sig i en period av livet där graviditet, föräldraledighet eller VAB sammanfaller med expansionsfasen blir det ännu mer sårbart att våga satsa.

Om man skulle subventionera eller rent av slopa arbetsgivaravgifterna på de första 1-3 anställda tror jag att det skulle göra enorm skillnad för många kvinnor, framförallt under de tuffare perioderna som exempelvis ett föräldraskap innebär. Det vore inte bara en investering i företagen – det är en investering i nya arbetstillfällen, ökad tillväxt och ett mer inkluderande näringsliv.

Jag tror att det vore en mycket mer effektiv åtgärd än kvotering eller bidrag. Ge kvinnor bättre förutsättningar att bygga företag som blir större än dem själva och snabbare kan växa, så kommer både jämställdheten och jobben på köpet.”

Frida Ramstedt

Fotograf: Anna Roström